Om bengalen

Samarbetspartners:

OM


BENGALEN


bengal

BENGALKATTENS HISTORIA


 

Bengalkatten härstammar från den asiatiska leopardkatten och ska likna den till utseendet, men är lika tillgiven som vilken sällskapskatt och familjemedlem som helst. Bengalen kommer i många olika varianter, både vad gäller mönster och färger. Den mest kända är kanske den svartspottade bengalen. Kattrasen är frisk och sund men som med alla katter så kan det finnas ärftliga sjukdomar man bör känna till.

 

Bengalen har fått sitt namn från det latinska “Felis Bengalensis”, vilket är namnet på kattdjursgruppen Asian Leopard Cats (ALC), asiatisk leopardkatt eller dvärgtigerkatt på svenska.

 

På 60-talet i USA skedde första försöket till att avla fram en tamkatt med vildkattsutseende. Jean Sugden hade studerat genetik och sysslade med kattuppfödning. Hon hade en asiatisk leopardkatthona som blev dräktig med en tamkatt och födde den första fläckiga hybridkatten KinKin. Jeans vision var att skapa en tamkatt som var exotisk nog att kunna minska behovet av vilda husdjur, samt motverka pälsjakten. “Den som har en liten spinnande leopard i famnen vill inte gärna bära en päls från en död.” Tyvärr lades detta uppfödningsprojekt ner.

 

Jean återupptog avelsarbetet 1980. Denna gång var målsättningen klar; att få fram en heltam kattras med hjälp av den fläckiga ALC-kattens gener. Jean inledde ett samarbete med Dr. Centerwall på Loma Linda universitetet i Californien, som forskade i kattsjukdomen leukos, en blodcancerartad virussjukdom. Man visste att vilda kattdjur som tigrar, leoparder, lejon m.fl. är immuna mot denna sjukdom, därför hade man korsat en ALC-katt med korthåriga tabbyhuskatter. Avsikten var att studera immunförsvaret mot leukos genom blodprov från dessa avkommor. Jean Mill fick överta ett antal av dessa katter efter att dom lämnat blodproven. Det visade sig snabbt att inga av hankatterna var fertila i de tidiga generationerna. Under stamnamnet Millwood (Jean hade gift om sig och bar nu efternamnet Mill) parades dessa med en amerikansk prickig tamkatt och en spotted “gatukatt” som hittades på ett zoo i New Delhi, Indien. Flera Egyptisk Mau, Burma, Abessinier och Siameser användes också i aveln.

 

Endast avkommorna med det allra bästa tamkattemperamentet användes för vidare avel. Efter flera generationers parning med tamkatt var avkommorna stabila i temperamentet och hanarna fertila. Detta blev Bengalen som är att betrakta som en vanlig kattras. Bengalens historia är unik, ingen annan tamkatt är så lik sina vilda släktingar. Men som andra raser, som t.ex. Norsk Skogkatt, Europé, Siames eller Perser, är Bengalen en utpräglad sällskapskatt och familjemedlem.

 

Bengalen godkändes av TICA 1991 med spotmönster och 1994 godkändes även marblemönster och snövarianter. Till Sverige kom den första Bengalen runt 1995, och sedan dess har det importerats Bengaler från bl.a. Storbritannien, Island, Kanada, Australien och USA. Först godkändes rasen inom Independent (IDP, en samling fristående kattklubbar), och 1999 godkändes den av SVERAK. Antalet Bengaler uppfödda i Sverige ökar nu stadigt, och rasen är på stark frammarsch.

HÄLSA HOS BENGALEN


Bengalen är vanligtvis en mycket frisk ras. Men som alla andra kattraser har

även den en del ärftliga problem; PRA (ögonsjukdom), PK-def (blodanemi) och HCM (en form av hjärtfel) är några av de vanligaste.

 

PRA, Progressiv Retinal Atrofi, är en fortskridande ärftlig näthinnesjukdom som förekommer i många kattraser, men är speciellt känd hos abessinier, somali, ocicat och hos orientaliska raser (siames, oriental m. fl.).

 

Det är en ärftlig degeneration (förtvining) av näthinnan som leder till att katten så småningom blir blind. Sjukdomen går idag inte att bromsa eller bota. Den vanligaste mutationen, som ger sjukdomen PRA, är rdAc och den nedärvs recessivt. Symtomen uppträder sällan före 1–2 års ålder och ibland först i hög ålder. Eftersom katten hinner vänja sig vid den gradvis försämrade synen kommer den lära sig att kompensera synbortfallet genom att skärpa andra sinnen. Därför inser inte alltid ägaren att katten är blind. Läs mer här.

 

PK-def/PK-brist, ”pyruvate kinase deficiency”, är en ärftlig sjukdom som finns hos flera djurarter. Pyruvatkinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar skall fungera normalt. Om det är brist på enzymet kommer de röda blodkropparna få förkortad livslängd och följden blir en anemi (blodbrist). De vanligaste symtomen; trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra med sin blodbrist och lever en normal livslängd. I sällsynta fall dör katten redan i ett–tvåårsåldern. Katter med symtomgivande blodbrist behandlas med kortison. Läs mer om PK-def här.

 

Sjukdomen upptäcktes nyligen hos bengalen och redan nu har man identifierat ett flertal bärare genom tester. Än så länge är underlaget av testade katter för få för att veta om detta är ett stort problem inom rasen. Det finns i skrivande stund ett laboratorium i England som har en uppdaterad lista av katter som är testade hos dem. Där finns både bärare, positiva och fria katter medräknade. OBS! De katter som är testade på ett annat laboratorium är inte medräknade. Se listan här (bläddra ner på den sidan och klicka på ”What is the prevalence in Bengals?”).

 

Båda sjukdomarna PRA och PK-brist ärvs recessivt, vilket innebär att katten måste ärva ett defekt anlag från vardera förälder för att få symtom.

 

HCM, hypertrofisk kardiomyopati, är en ärftlig hjärtsjukdom som finns hos både katter, hundar, grisar och människor. Det är ännu ej klarlagt hur nedärvningen går till. HCM utvecklas långsamt och katter har oftast inga symptom före sex månaders ålder, därför bör en specialist undersöka katten vid flera tillfällen. Undersökningen görs med ultraljud och är helt smärtfri. Man tittar efter förtjockade områden, hur hjärtat rör sig samt hur blodet flödar, då dessa är typiska karaktärsdrag för sjukdomen. Tyvärr finns det inget botemedel mot HCM idag, men drabbade katter kan behandlas med mediciner för att underlätta symptomen. Läs mer här.

 

Vi rekommenderar att alla Bengaler som skall gå i avel testas för HCM, PK-def och PRA b.

bengal